Fortfarande inte beroende.

Har vandrat samma sträcka i snart 3 år för att komma till familjen. En promenad som tar 30 minuter.
Allt är likadant. Sommaren. Våren. Hösten. Vintern. Buskarna. Träden. Människorna. Byggnaderna.
En liten dos av nytt bygge. En liten grupp nya människor. Vissa trevliga, andra jobbiga.
Vissa flyttar och andra stannar kvar.
Vissa växer upp i sitt tänkande och ändrar sitt sätt att leva. Andra stannar kvar på samma plats.
Jag har stannar kvar i min kommun. Annan ort, men alltid samma kommun.
Flyttar aldrig fast man tröttnat och vill. Andra kallar det lathet. Jag tror det handlar mer om att man är bekväm.
Man har sin familj och sina vänner här och ens problem här.
Flyttar man kommer inte samma människor och problen. Men nya skapar oftast nya problem.
Bara vara nöjd med det man har och dom man har som gör din dag mer lyckad och lättare att ta sig igenom.
Resorna må ha vara likadana genom åren, men utan dom vägarna och utan alla gamla och nya människorna. 
Hade de inte varit för dom sakerna hade jag aldrig haft ett sånt underbart liv nu och jag hade aldrig träffat den perfekta frun.
punkt punkt punkt

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0